Fick en massa sammandragningar, hugg i magen, gjorde ont,

la mig på soffan, kom från och till i typ 10 minuter.

Kanske ska berätta nu att anledningen till att jag är sjukskriven

50% och jobbar 50% är för att jag fick smärtsamma sammandragningar

rätt tidigt, så ordinationen från min underbara läkare, Otto på Mamamia

är att vila, vila, vila.   

La mig iallafall på soffan och tänkte vila lite och vaknade nyss, har sovit

typ 2 & 1/2 timme, är fortfarande helt slut..

Jonatan vill att vi går ut och äter på restaurang idag, lutar mot det!   

Puss på er underbara människor!

Jag hänger inte riktigt med i gravidsvängarna!

Det är något som är säkert, jag råkar liksom gå in med magen

i saker och sen får jag en superduperångest och klappar bebis.   

Imorse råkade jag på något sätt öppna sovrumsdörren på magen,

ok, inte såååå jättehårt, men ändå.

Vecka 32

En sak hände mig för kanske 2 månader sen som jag tänker

på så fort som jag åker buss.

Jag satte mig på en helt tom buss på väg till Liljeholmen klockan

kanske var 12-13 mitt på dan, är rätt trött.

Har en kasse och en stor & tung väska som jag ställt på sätet bredvid mig, plus att jag är gravid och sitter där med min mage.

En tant kommer på den tomma bussen och kommer mot mig.

Hon står och tittar på mig och ber mig sen flytta på alla mina saker så hon kan

sitta bredvid mig, jag tittar på henne och frågar vänligt om hon inte kan

sitta någon annanstans eftersom hela bussen var tom, men hon skulle promt sitta

just där, så jag suckar och tar mina saker och sätter mig någon annanstans.

Varför skulle hon sitta på den enda platsen som var upptagen?

Jag fick skum feeling av henne, vet inte varför, fick inte känslan av att hon ville umgås, det var något annat, kanske hon hade något dolt funktionshinder och hade som rutin att

sitta på just den platsen?

Någon som har nån idé så jag kan släppa detta   

Jag har nu varit på Specialmödravården på Sös och fått mitt

svar från röntgen igår, röntgade mitt bäcken och sen på något

vis så mäter dom fram och tillbaka och kommer fram till en

siffra! För att kunna föda naturligt behöver man ligga runt 31 cm,

jag som är så liten trodde inte jag hade så stor chans...

Jag låg på 34.4 cm, så frågade hon om jag var vig, jag berättade

då att jag kan lägga benen under huvudet om jag lägger den sidan till   

Hon sa då att mitt bäcken var som gjort för att föda naturligt!

Sen vet man ju inte hur värkarna mm kommer igång, men en sak i taget!

Ciao   

Ja ni, vad ska man säga här då utan att få pistolskott mellan ögonen?

Måste nog säga att jag flera gånger i mitt liv trott att jag varit kär,

man har trott att det har varit på "riktigt" en och annan gång.

Men sen så har mina tvivel jämt funnits långt inne i mig, jag har aldrig

gått in i en relation helhjärtat förrän jag träffade Jonatan.

Då lade jag ner min fasad, mitt försvar, ja allt, jag var för första gången

mig själv, en väldigt sårbar men stark tjej. Jag vågade stå för vad jag tyckte, jag vågade ha krav på Jonatan och på mig själv, jag vågade anförtro allt det där svåra för han, jag öppnade mitt sårbara hjärta helt och hållet för första gången NÅGONSIN i mitt liv, han vet mer om mig än någon annan.

Jag har aldrig behövt ångra detta, han är mitt liv, han är allt!

Älskar dig min Jonatan gränslöst!