För er som inte läst del 1 så kan ni bläddra ner på sidan och till höger finns det en kategori som heter Min förlossning, där kommér jag lägga alla 3 delarna!

När det äntligen var morgon så stressade vi in mot matrummet

och åt frukost, jag laddade med fil och musli, mackor, juice & te!

Jag hade fortfarande vid detta tillfälle inte fått några värkar, kändes

som lite mensvärk under natten men inget mer än så.

Vid 10-11.00 på f.m så beslutades det att jag skulle sättas igång, med det

menas att dom strök på någon gelé på min livmoder så att den skulle triggas

igång...

Nu till er som är känsliga, alternativt är gravida, sluta läs!!

Alla förlossningar är olika!!!! Jag hade lite otur, men det slutade ju perfa!   

OK, den där gelén ska ta ca 5 timmar innan den börjar verka, så jag och

Jonatan ligger och äter godis och tittar på tv, kom ihåg att det var Top Model!

Vi var alltså inne på vårt rum, man åker inte ner på förlossningen förrän man är öppen...

När det gått 3 timmar började värkarna skölja över mig, det tog alltså inte några 5 timmar... Värkarna slog till mycket kraftigt över hela min kropp, allt blev jobbigt på en sekund och min kropp typ slängs fram och tillbaka i sängen.

Jag skriker, gråter, sparkar mot sängkanten, kramar Jonatan, slår bort Jonatan, kramar han igen...

Barnmorskor kommer in, ger Jonatan tips på hur han kan hjälpa mig, han fick rådet att trycka ner mina axlar när värkarna kommer då man spänner hela kroppen och liksom drar upp axlarna till öronen, för att det gör så ont...

Och så skulle han hårt som tusan trycka på en punkt på min hand, detta hjälpte lite grann men smärtan var outhärdlig!

Vi höll på sådär en timme, barnmorskor kom in hela tiden och hjälpte mig (och Jonatan) att ta oss igenom värkarna, pratade lugnande till mig och påminde mig att andas, något jag skulle höra i massor av timmar...

Tillslut skrek jag åt dom att skära upp mig, att jag inte pallade längre, att jag skiter i allt och att dom bara måste ta bort smärtan, döda mig, gör vad fan som helst... (lite drama var man hahahaaaa)

Barnmorskorna hämtade läkaren som satt gelén på min livmodertapp och

hon kände om jag öppnat mig, jag hade öppnat mig max 1 mm...

Hon berättade då att gelén "angriper" hårt mot vissa, och jag var en utav dom..

Hon beslutade sig för att jag måste ner till förlossningen och få Epidral och lustgas trots att jag inte öppnat mig, men innan dess så tyckte barnmorskorna att jag skulle pröva att ställa mig i duschen och spola massa varmt vatten på magen.

Jonatan släpar in mig i badrummet och hjälper mig av med kläderna,

jööööösses vad skönt det var med varmt vatten! Verkligen att rekommendera!

Jonatan klädde också av sig och stod där med mig i duschen och tog emot varenda värk tillsammans med mig, han tryckte ner mina axlar och tryckte på den där punkten på handen, jag stod och skrek, grät och vaggade fram och tillbaka.

Tillslut så bestämde vi oss för att det inte gick längre, så då var det bara att klä på sig och skynda ner till mitt rum  på förlossningen!

Fick lustgas på en gång!! Skulle även få min Epidralbedövning men tyvärr fanns der bara 2 st narkosläkare på hela sjukhuset och jag stod först på tur, men det kom in ett allvarligt larm som dom var tvungna att ta först. Fick lustgas som jag tog hela tiden.

Värkarna fortsatte att skölja över mig, Jonatan vek inte från min sida en enda sekund och han var ett fantastiskt stöd! Älskar dig Jonatan!

I vanliga fall får dom flesta pauser mellan värkarna, men mina kom gång på gång, kroppen slängdes fram och tillbaka, stundtals så kunde jag inte ens andas, glömde liksom bort min andning hela tiden.

Jonatan tog ibland tag i mitt ansikte och sa gång på gång "ANDAS, ANDAS"...

Jag prövade att ligga ner i sängen, men när värkarna blev för starka så var jag tvungen att stå upp, stod upp och vaggade i timmar med Jonatan tätt bakom mig, han gungade liksom med mig, samtidigt som jag får massa lustgas.

Lustgasen var inställd på max men jag blev inte väck ändå, förstå hur smärtorna tog över..

Jag fick sitta på en pilatesboll och gunga fram och tillbaka på den med Jonatan bakom mig, hela tiden med lustgasmasken i ansiktet. Timmarna gick och jag blev allt sämre, har knappt några krafter kvar men skrek fortfarande vid varje värk, orkade knappt gråta längre, kändes som att det inte fanns något slut.

Det vart kväll, jag vet inte riktigt vad klockan var när jag började må hemskt

illa, jag började spy, hade fortfarande inte ätit något sen frukost, men spydde upp galla och allt möjligt, jag var då tvungen att försöka få i mig något, drack blåbärssoppa och drack coca cola, var tvungen att få energi, HERREGUD jag skulle ju orka trycka ut ett barn också!

Vid 22-23 på kvällen kommer äntligen narkosläkaren, och jag får min Epidral, på bilderna ovan han den fantastiska bedövningen börjat verka! VIlket mirakel!

Dom säger åt oss att vila lite grann nu när jag äntligen får vila från de kraftiga värkarna, ganska snart började jag få feber...

Började bli mer och mer svag och somnade hela tiden, fast mycket oroligt, hörde allt som hände runt omkring mig men var nu rätt svag.

Jag fick vila från värkarna kanske i 1 timme, sen kom dom igen, fick påfyllning på min Epidral väldigt ofta, trots feber och en otrolig trötthet så fortsatte min kropp att slängas fram och tillbaka i flera timmar till. Vid ett tillfälle tittade jag Jonatan djupt i ögonen och jag såg att han var helt förtvivlad, tyckte så himla synd om han! Tänk er själva, att se den man älskar våndas i smärtor timme efter timme.

Då och då under kvällen kom barnmorskor in och kände efter hur mycket jag öppnat mig, vid det här skedet hade jag öppnat mig 4 cm, klockan var nu 04.00 på morgonen, jag hade så himla ont och jag visste varken ut eller in, var mycket förvirrad och inne i mina smärtor, febern fick min trötta kropp att skaka hysteriskt, hade ingen som helst kontroll över min kropp!

Nu bestämde en läkare sig för att avbryta och ge mig ett akut snitt, jag hade ju inga krafter kvar och öppnade mig inte mer än 4 cm, och med febern, att jag spydde hela tiden och mina skak kramper i kroppen skulle jag ändå inte kunnat föda mitt lilla barn.

Så 17 timmar senare så gör dom ett akut snitt på mig, men det tar inte slut där, men resten får ni veta i min förlossningsberättelse del 3!

Allt började egentligen den 15 mars, satt och kollade på tv, Desperate Housewifes.. mitt favoritprogram!

Kände något skumt mellan benen och sprang till toaletten,

en liten bit av min slempropp gick, såg ut som en bebismanet hahaaa,

jag tyckte det rann lite mellan benen, men eftersom jag tyckt det tidigare och att det inte hade varit så då, så slappnade jag av.

Ringde ändå till förlossningen (efter Desperate) och hörde med dom,

dom sa som tidigare att jag skulle avvakta en timme för att se om det kom mer ”vatten” och sen ringa tillbaka, gjorde så.

Det kom lite mer ”vatten” så jag och Jonatan blir tvungna att 12 på natten åka till SÖS för att dubbelkolla ifall det är vattnet som håller på att gå, efter massa undersökningar så kom läkaren fram till att hon inte trodde att det var vattnet, men hon kunde inte vara riktigt säker.

Vi åkte hem igen, kom hem vid 03.00 på natten, somnade på en gång.

Dagen efter (den 16:e) var Jonatan tvungen att gå upp klockan 06.00

och jag låg kvar i sängen tills 10.00

När jag vaknade kände jag att det var något skumt mellan benen, jag reste mig och gick på toaletten, då började det rinna, jag som inte vågade hoppas på att det var vattnet försökte övertala mig själv att jag inbillade mig.

Jag gick runt i lägenheten och det rann och rann utmed benen, jag blev helt sprallig när jag förstod att jag inte gick miste denna gång, det var vattnet som gick utan tvekan.

Ringde Jonatan som var på jobbet och sa att vattnet gått, min duktiga älskling blev överlycklig och kom hem efter ett tag.

Jag ringde till Specialist mödravården och fick en tid klockan 13.00, hoppade in i duschen, plattade håret, sminkade mig lite diskret och packade in det sista i min BB-väska.

Jonatan kom hem, även han duschade och gjorde sig klar för SÖS!

Denna bild togs samtidigt som vattnet gick!

Måste bara slinka in emellan att HERREGUD vad mycket vatten!

Väl på SÖS får jag träffa en läkare, hon konstaterade väldigt snabbt att det var vattnet som gått och sa till mig att jag skulle åka hem och invänta värkarna, att man får vara hemma i max 2 dygn, har det inte hänt något innan dess så får man komma in och bli igångsatt.

Jonatan undrade och det verkligen var så, att vi skulle åka hem, med tanke på att jag skulle vara tvungen att få penicillindropp eftersom jag åkt på en graviditetsbakterie.

Hon ändrade sig då och sa att jag skulle bli inlagd bums, och att jag skulle få invänta värkarna i 1 dygn under kontroll av massa sköterskor, om jag inte kommit igång då, efter ett dygn, skulle jag bli igångsatt.

Det konstiga och lite läskiga här var att hon faktiskt tänkte skicka hem mig, det hade kunnat äventyra rätt mycket, läkaren berättade att det måste vara något fel på journalprogrammet på datorn, då vid specialvård som i mitt fall så ska det komma upp en varningstriangel på skärmen, det gjorde det inte.

En trött Emma...

Världens bästa par som snart ska bli föräldrar till det vackraste någonsin!   

Vi skrev in oss på SÖS och hittade till avdelning 63, special BB. Där fick vi höra att det serverades lunch på en gång, laxpudding skulle det vara, blääääääääää jag sa till Jonatan att jag ville ha riktigt god mat nu innan förlossningen, och med tillåtelse av en sjuksyster så åkte vi till en italiensk restaurang; Il forno da nova, åt en goood pasta, detta samtidigt som vattnet fortsätter rinna… hahaaa tacka vet jag riktigt bra bindor!

Min älskling

När vi äter den goda lunchen så skvätter Jonatan plötsligt ner min tröja jag har på mig med tomatsås, blev lagom glad då jag bara hade en extratröja med mig..

Sen skjutsade Jonatan tillbaka mig till SÖS och själv åkte han iväg på lite ärenden, champagne, jordgubbar och ny tröja till mig skulle inhandlas, sen hämtade han även lite mer saker hemifrån.

Här mäter dom barnets hjärtljud och mina sammandragningar.

Vårt rum där på SÖS var lite finlandskryssning över, Jonatan låg i en säng man kunde fälla ner, jag låg såklart i en sjukhussäng. På kvällen åt vi middag och kvällsfika, hyrde en tv och bara slappade, Jonatan somnade rätt tidigt men jag låg och vred på mig, efter några nattsamtal med en sköterska så somnade jag vid 2-3 på natten.

I nästa inlägg så berättar jag om själva förlossningen!