För er som inte läst del 1 så kan ni bläddra ner på sidan och till höger finns det en kategori som heter Min förlossning, där kommér jag lägga alla 3 delarna!

När det äntligen var morgon så stressade vi in mot matrummet

och åt frukost, jag laddade med fil och musli, mackor, juice & te!

Jag hade fortfarande vid detta tillfälle inte fått några värkar, kändes

som lite mensvärk under natten men inget mer än så.

Vid 10-11.00 på f.m så beslutades det att jag skulle sättas igång, med det

menas att dom strök på någon gelé på min livmoder så att den skulle triggas

igång...

Nu till er som är känsliga, alternativt är gravida, sluta läs!!

Alla förlossningar är olika!!!! Jag hade lite otur, men det slutade ju perfa!   

OK, den där gelén ska ta ca 5 timmar innan den börjar verka, så jag och

Jonatan ligger och äter godis och tittar på tv, kom ihåg att det var Top Model!

Vi var alltså inne på vårt rum, man åker inte ner på förlossningen förrän man är öppen...

När det gått 3 timmar började värkarna skölja över mig, det tog alltså inte några 5 timmar... Värkarna slog till mycket kraftigt över hela min kropp, allt blev jobbigt på en sekund och min kropp typ slängs fram och tillbaka i sängen.

Jag skriker, gråter, sparkar mot sängkanten, kramar Jonatan, slår bort Jonatan, kramar han igen...

Barnmorskor kommer in, ger Jonatan tips på hur han kan hjälpa mig, han fick rådet att trycka ner mina axlar när värkarna kommer då man spänner hela kroppen och liksom drar upp axlarna till öronen, för att det gör så ont...

Och så skulle han hårt som tusan trycka på en punkt på min hand, detta hjälpte lite grann men smärtan var outhärdlig!

Vi höll på sådär en timme, barnmorskor kom in hela tiden och hjälpte mig (och Jonatan) att ta oss igenom värkarna, pratade lugnande till mig och påminde mig att andas, något jag skulle höra i massor av timmar...

Tillslut skrek jag åt dom att skära upp mig, att jag inte pallade längre, att jag skiter i allt och att dom bara måste ta bort smärtan, döda mig, gör vad fan som helst... (lite drama var man hahahaaaa)

Barnmorskorna hämtade läkaren som satt gelén på min livmodertapp och

hon kände om jag öppnat mig, jag hade öppnat mig max 1 mm...

Hon berättade då att gelén "angriper" hårt mot vissa, och jag var en utav dom..

Hon beslutade sig för att jag måste ner till förlossningen och få Epidral och lustgas trots att jag inte öppnat mig, men innan dess så tyckte barnmorskorna att jag skulle pröva att ställa mig i duschen och spola massa varmt vatten på magen.

Jonatan släpar in mig i badrummet och hjälper mig av med kläderna,

jööööösses vad skönt det var med varmt vatten! Verkligen att rekommendera!

Jonatan klädde också av sig och stod där med mig i duschen och tog emot varenda värk tillsammans med mig, han tryckte ner mina axlar och tryckte på den där punkten på handen, jag stod och skrek, grät och vaggade fram och tillbaka.

Tillslut så bestämde vi oss för att det inte gick längre, så då var det bara att klä på sig och skynda ner till mitt rum  på förlossningen!

Fick lustgas på en gång!! Skulle även få min Epidralbedövning men tyvärr fanns der bara 2 st narkosläkare på hela sjukhuset och jag stod först på tur, men det kom in ett allvarligt larm som dom var tvungna att ta först. Fick lustgas som jag tog hela tiden.

Värkarna fortsatte att skölja över mig, Jonatan vek inte från min sida en enda sekund och han var ett fantastiskt stöd! Älskar dig Jonatan!

I vanliga fall får dom flesta pauser mellan värkarna, men mina kom gång på gång, kroppen slängdes fram och tillbaka, stundtals så kunde jag inte ens andas, glömde liksom bort min andning hela tiden.

Jonatan tog ibland tag i mitt ansikte och sa gång på gång "ANDAS, ANDAS"...

Jag prövade att ligga ner i sängen, men när värkarna blev för starka så var jag tvungen att stå upp, stod upp och vaggade i timmar med Jonatan tätt bakom mig, han gungade liksom med mig, samtidigt som jag får massa lustgas.

Lustgasen var inställd på max men jag blev inte väck ändå, förstå hur smärtorna tog över..

Jag fick sitta på en pilatesboll och gunga fram och tillbaka på den med Jonatan bakom mig, hela tiden med lustgasmasken i ansiktet. Timmarna gick och jag blev allt sämre, har knappt några krafter kvar men skrek fortfarande vid varje värk, orkade knappt gråta längre, kändes som att det inte fanns något slut.

Det vart kväll, jag vet inte riktigt vad klockan var när jag började må hemskt

illa, jag började spy, hade fortfarande inte ätit något sen frukost, men spydde upp galla och allt möjligt, jag var då tvungen att försöka få i mig något, drack blåbärssoppa och drack coca cola, var tvungen att få energi, HERREGUD jag skulle ju orka trycka ut ett barn också!

Vid 22-23 på kvällen kommer äntligen narkosläkaren, och jag får min Epidral, på bilderna ovan han den fantastiska bedövningen börjat verka! VIlket mirakel!

Dom säger åt oss att vila lite grann nu när jag äntligen får vila från de kraftiga värkarna, ganska snart började jag få feber...

Började bli mer och mer svag och somnade hela tiden, fast mycket oroligt, hörde allt som hände runt omkring mig men var nu rätt svag.

Jag fick vila från värkarna kanske i 1 timme, sen kom dom igen, fick påfyllning på min Epidral väldigt ofta, trots feber och en otrolig trötthet så fortsatte min kropp att slängas fram och tillbaka i flera timmar till. Vid ett tillfälle tittade jag Jonatan djupt i ögonen och jag såg att han var helt förtvivlad, tyckte så himla synd om han! Tänk er själva, att se den man älskar våndas i smärtor timme efter timme.

Då och då under kvällen kom barnmorskor in och kände efter hur mycket jag öppnat mig, vid det här skedet hade jag öppnat mig 4 cm, klockan var nu 04.00 på morgonen, jag hade så himla ont och jag visste varken ut eller in, var mycket förvirrad och inne i mina smärtor, febern fick min trötta kropp att skaka hysteriskt, hade ingen som helst kontroll över min kropp!

Nu bestämde en läkare sig för att avbryta och ge mig ett akut snitt, jag hade ju inga krafter kvar och öppnade mig inte mer än 4 cm, och med febern, att jag spydde hela tiden och mina skak kramper i kroppen skulle jag ändå inte kunnat föda mitt lilla barn.

Så 17 timmar senare så gör dom ett akut snitt på mig, men det tar inte slut där, men resten får ni veta i min förlossningsberättelse del 3!

 

Janna

1 april 2011 18:56

gud jag dör av spänning!! fantastisk du är som klarade allt detta. PUSS

 

sofia

1 april 2011 20:10

Ja du gumman att föda barn är ingen dans på rosor. Jag vet att man gärna vill planera hur man ska ha sin förlossning och att man kan se allt framför sig. Men man måste alltid vara medveten om att allt kan hända. Men det ända som egentligen spelar någon roll är att barnet och mamman mår bra efter. kram på dig

http://sofianyman.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har fortfarande inget internet.... Inte kollat upp ngn ny operatör heller.... Snart kommer Blogg appen, då blir det fler inlägg, som det är nu så ruttnar jag redan vid inloggningen när jag bloggar från mobilen, hoppas det blir enklare sen.. :) nu sk...

Vi har inget internet hemma, skriver från mobilen och håller på att bli galen!! Allt tar sån tid så jag får ont i magen. Varför har vi inget internet hemma tror ni? 1. Vi hade inte råd att betala räkningarna? 2. Vi har sagt upp vår skitoperatör...

  Men jisses vilken sovmorgon jag fick!!! Till 11.00!! Jag borde vara riktigt utvilad och pigg... OM DET INTE VORE SÅ ATT UNGEN VAKNADE MELLAN 01.30-04.30 ÅHHHHHHHH!!! :( Jag som hoppades på en drömnatt för jag har massor planerat idag, har int...

  Godnatt nu alla där ute, nu ska jag gå och lägga mig i sängen, fattar inte vad jag gör uppe fortfarande, vet ju att Romeo vaknar tidigt, eller ja just ja, det är ju lördag imorgon kanske kan övertala Jonatan att ta morgonen? :D Tänkte faktiskt ...

  Åhh har nojja här hemma!!! Känns som att jag ha tappat massa kläder när jag konkade på berg med tvätt från tvättstugan och hem, ser framför mig att det ligger ett par trosor i hissen eller nåt, ååhhh så genant, skyller givetvis på grannen om någo...