Många som skriver i sina bloggar att killen varit otrogen, att man blivit misshandlad,

att man har ätstörningar, att man missbrukat med mera, med mera.

Ska man lämna ut sitt allra mest personliga? Vad tycker ni?

Gör bloggarna det för att vinna läsare? För att lätta på hjärtat?

Min personliga åsikt är väl att man ska tänka efter 1-2-3 gånger innan man lägger

ut något sådant. I synnerhet om man är ung, för hur vuxen man än tycker man är

i 16-20 års åldern så kommer man troligvtis att göra saker man ångrar.

Vad tycker ni? Är det människor som bara vill ha uppmärksamhet?

(För såna finns det gott om)  

Har inte orkat blogga i helgen, har haft huvudet fullt!   

Började till och med tänka att i år ska jag dämpa julfirandet,

bara köpa julklappar till Romeo och kanske syskonen..   

Och det värsta jag tänkte var- att julgranen ska jag endast ha för Romeos skull,

för själv ville jag inte ha den iallafall..

HAHAHAHAAA vilken EMO! Vad hände liksom!?

Jag ÄLSKAR ju julen!

Snö, snö, snööööööö, kooooooom hiiiiit tiiiill miiiiiiiiiiiiiiiiiig!   

Åhhh längtar tills snön kommer, är så nyfiken på hur Romeo kommer

reagera! Hans pulka står och väntar på honom!

Den är röd förresten, alltså pulkan    någon som har en blå/svart/grön

eller vilken annan färg som helst som vill byta?

Det är alltså en babypulka, trodde inte jag skulle bry mig, men det stör mig!   

Nu har jag 3 dagar i rad endast gett Romeo hemmagjord mat, känns så himla bra i hjärtat!

Har sagt från det han föddes att jag aldrig ska ge mitt lilla barn burkmat... det gick sådär.   

Nu har jag fått lite järn i elden och lagat massvis med mat, känns så bra att han får hemmalagad

precis nygjord mat, min lilla prins!   

Såklart så kommer han få burkmat någon gång ibland, men mestadels hemmalagat!

Vad tycker ni?

Ett litet utdrag ur mitt liv...

Jag har alltid velat att Romeo ska ha en snuttefilt, tycker det är så gulligt med

snuttisar,    plus att det är tryggt när dom ska sova och så.

Jag har iallafall köpt några snuttefiltar, men Romeo har inte visat något intresse överhuvudtaget för någon av dom..

Kväll efter kväll har jag lagt snutten bredvid honom i sängen när han sover, för att jag tycker det är gulligt...   

För bara 1-2 veckor sen så har han blivit helt fräslt vid sin kudde, eller lättare sagt lappen där tvättanvisningen står som sitter på kudden.. han gosar med lappen... så var det med dom snuttisarna.

Jag sa då till Jonatan, "titta, nu har han börjat gilla snuttisar, nu ska jag köpa en riktigt gosig och mjuk ny snuttis till honom"

Jonatan tvärvägrar, nu har Romeo valt sin snuttis, då får det vara så..

Så nu gosar Romeo iallafall med sin kudde varje kväll, så gulligt!

Men det hade varit lite gulligare med att blå-elefant-snuttis eller nåt istället för tvättanvisningslappen.   

Idag när jag var och tränade så blev jag helt slut av INGENTING, stod visserligen

på crosstrainern nästan 1/2 timme plus lite rygg och mage övningar, så jag gymmade

på, men jag blev så slut och trött i kroppen efter ca 5 minuter men "tvingade" min

kropp att köra ändå, ska man göra så?

Skulle jag gått hem efter 5 minuter när jag egenltigen inte orkade mer?

Eller gjorde jag rätt i som maxade på träningen?

I vanliga fall så kör jag stenhårt med att "lyssna på sin kropp" men inte i sådana här situationer.

Någon som vet?

Fan vad glad jag blir! Så roligt att respons på det man skriver!

Ni förstår väl att ni får mer respons ju mer ni ger mig?

Nu är vi några stycken som ska göra en liten insats för hemlösa!

Men jag är övertygad om att vi kan bli några fler, ju fler desto bättre!

KOM IGEN, ROTA FRAM ERA GAMLA VINTERJACKOR, SKOR MM OCH GE DET TILL

NÅGON SOM INTE HAR EN JACKA NU I VINTER, GÖR EN INSATS, VAR EN MEDMÄNNISKA!

Jag har spridit min önskan vidare och det är folk från flera håll som kan tänka sig att avvara

1-2 jackor, förstår ni hur underbart det är? Om 20 stycken an avvara 1 jacka var så är det

20 människor som kommer frysa lite mindre.

Tänk er att det är minusgrader ute, du har ingen ordentlig vinterjacka, du är hungrig,

du har ingenstans att bo, folk ägnar dig inte ens en blick när du frågar efter några kronor till mat.

Jag vet att vi inte kan förändra världen, men kan vi hjälpa till lite på traven med varma kläder,

kanske lite varm soppa?

Kom igen, ALLA kan bidra med nånting!

Tack till er som svarat, vi är nu 5-6 stycken.   

Min vän Yoanna nappade på min idé om att hjälpa någon i nöd, läs det tidigare inlägget,

detta är ett utdrag från hennes blogg 2009. LÄS DETTA!

2009-12-22 @ 19:00:44

Har DU gjort någonting osjälviskt för någon annan?

Kom att tänka på en god gärning jag gjorde för några år sedan.. som folk haft lite delade meningar om, OMTÄNKSAMT eller IDIOTISKT? Ja, kanske både och? Men inte mer idiotiskt eller "farligt" än de som tar hem/går hem med onenightstands... och att ta hem ett onenightstand tror jag är mycket mer riskfyllt i flera bemärkelser...

Ok, here we go, this is my story:

Jag "släpade" hem en uteliggare i februari månad för ca 7 år sedan för att jag tyckte så synd om honom då han stod utanför seven eleven i den kalla vinterkylan och spelade på sitt munspel. Var ute med en kille jag dejtat lite som skulle in och handla cigg och då han kommer ut säger jag till honom:
                                                   
-Du ska sova hos mig inatt!
-Jahaaaa! säger han och skiner som en sol.
-Ja, jag vågar inte vara ensam med honom...(pekar på uteliggaren) .
Han ser chockad ut men följer med då han inser att jag menar allvar.
Jag nästan tvingar uteliggaren att följa med..han trodde nog att jag skojade, men jag plockade upp hans väska envis som synden, så han hade inte mycket till val och följde tillslut med.

Väl hemma bäddade jag åt honom ordentligt och gjorde en massa mackor och kaffe. Jag fattade inte vad han sa..han var tysk tror jag. Han ville låna duschen och jag gav honom en handduk. Efter 2 timmar började jag undra... sa åt killen att gå och lyssna utanför dörren, SHIT tänke jag, tänk om han är död?? Hur ska jag förklara för polisen att jag har en död uteliggare på min toalett?? Men död var han inte... han tvättade upp sina kläder!

Han hängde dem över elementen så jag skruvade upp dem på högsta värme. Han var sjukt tacksam och rörd, ville först inte ens att jag skulle bädda åt honom på min madrass, själv låg jag skavfötters med killen i hörnsoffan. På morgonen vaknar jag och uteliggaren har dragit, stackan, kläderna måste varit blöta ännu!! Han hade lämnat 20:- kronor åt mig innan han somnade, som han ville att jag skulle köpa något åt min dotter för (hon var inte hemma utan hos sin pappa den helgen). Först vägrade jag ta emot pengarna, men han var envis och blev nästan arg, så jag tackade och tog snällt emot dem.

Tittade efter honom ibland.. såg honom inte utanför seven eleven mer. Trodde han var död tills jag några år senare ser honom i city, spelandes på sitt munspel och dansandes som en GALNING, gormade och skrek argt på tyska till väktarna utanför en butik. Han hade blitt skvatt galen som Emils mamma skulle sagt. Mina vänner hade ganska kul åt det varje gång de såg honom, tokskrattade och sa -HAN har sovit hemma hos Yoanna!!!!

Men jag ångrar det inte en sekund, det kändes bara otroligt fint att kunna ge något till nån annan som dessutom inte förväntade sig ett skvatt. Tragiskt dock att det gick som det gick för honom...