Nicole

7 mars 2011 08:42

Hej fina Emma,

vilken härlig blogg du har, det är så roligt att läsa om ditt och Jonatans liv och er förväntan kring allt om Romeo. Barn är verkligen livets mening och att få barn med någon man älskar djupt är nog det finaste av allt!

Du är så positiv vilket verkligen smittar av sig, därför försöker jag läsa bloggen varje dag :) Har samma inställning som dig, varför klaga när många har det värre? Ser man ljust på tillvaron blir allting mycket lättare, visst går livet upp och ner men det blir f*n mycket lättare om tillåter sig själv att vara glad!

Just därför tror jag att förlossningen som nu närmar sig för din del kommer gå galant! Lyssna inte på förlossningshistorier för ingen förlossning är den andra lik! Jag tänkte inte alls mycket innan min förlossning med Sigge utan hoppades att min kropp skulle låta mig få veta vad jag skulle göra och när. Och visst kändes det, men ont? Nä, det var det häftigaste jag varit med om! Min barnmorska sa en asbra grej innan, och det var att: "den enda gången i livet smärta inte är av ondo, det är vid en förlossning. det onda man upplever är alltså inte farligt för kroppen". Och det tycker jag stämmer så himla bra!

Så jag hoppas att ni får ett fint minne när det nu start är dags, och tänk för varje värk att det för er ett steg närmare Romeo. Ni fixar detta tillsammans och Jonatan verkar vara en pärla till fästman!

Stort lycka till och tack för att jag får läsa din blogg. Den värmer upp i det kalla vintervädret!

Kram från Nicole

emma olofsson

7 mars 2011 09:53

Vad glad jag blir att du läser min lilla blogg! Och ännu roligare att du blir glad av den! :D Jag har inte så mycet oro för förlossningen men visst tänker jag mer och mer på den, men det går liksom inte att ångra sig, haha.

Bra grej din barnmorska sa, det ska jag försöka komma ihåg när jag väl ligger där och ska föda!

Det vore kul att ses någon dag!!

Massa kramar