I förra inlägget bad jag er läsare att dela med er av någon egenhet du har, nu kommer dom!

Kan börja med att berätta min egen bekännelse, min lilla egenhet..

Ibland när jag inte har någon spegel på mig när jag är ute och går kan jag få lite lätt panik, tycker att folk tittar på en, undrar om jag har något i ansiktet. Brukar spegla mig i allt som blänker för att upptäcka "fläcken"... hahahahaaaaa

Som idag när jag skulle gå till mataffären fick jag för mig att jag var blå runt munnen av blåbären jag och min son åt precis innan jag gick, ville nästan gömma mig i tröjan, drog med tröjärmen runt munnen för att titta om det kom något blått, hahhaahaaa....

Nu till mina fina läsares egenheter... tatadaaaaaa!

Cecilia, hennes blogg hittar ni här!

"Jag gillar att åka till affärer och bara gå runt en bra stund, även om jag inte ens egentligen behöver något eller vet vad jag vill ha. Jag tycker det är avkopplande. Alltså typ Ica och sånt"  

Bitchigsnigel, hennes blogg hittar du här!

"Jag har en förmåga att vara som en hönsmamma och ta hand om alla även om dom själva inte tycker att de behövs och detta gäller alla som kommer i min närhet, så landar dom snabbt under mina vingar och jag försöker göra livet så lätt för alla som möjligt vilket ibland gör vänner och andra lite irriterade på mig eftersom jag tar ut mig själv genom att försöka ta hand om alla andras problem."

Nattajuggen  hennes blogg hittar du här!

"Till exempel idag när jag gick på träning och köpte en ny remsa så är jag alltid rädd för att tappa den, så jag kollar 20 gånger innan jag låst jackan."

Visst känner man igen sig lite i alla bekännelserna?

Jaja, visst, kanske inte i min, eller?

Imorgon kommer fler bekännelser alla underbara godisbitar, men nu måste jag gosa lite med min Jonatan innan jag stupar.   

Snälla ärade familjemedlemmar! Och ni andra för den delen, läs hela mina inlägg OR NOT! haahhahaaaa

Jag är inte gravid och.....

JAG LOVAR ER ATT NI FÅR ETT PERSONLIGT SAMTAL OM JUST DETTA OM DET SKULLE SKE!!

När lilla Romeo låg i min mage!   

Tänkte släppa en lite bekännelse här, en liten fix-idé som jag har ibland som är sjukt jobbig!

Skulle gärna vilja att ni också delar med er av någon egenhet ni har, alltid kul att veta.  

Kommetera gärna så publicerar jag just din egenhet i nästa inlägg, gör även en länk till

din blogg ifall du har en sådan, var inte blyg nu! Dela med er! Livet blir roligare så!!!

Nu måste jag gå och ta upp Romeo från badkaret, Jonatan och han badar!

Men bekännelse kommer ikväll!

Rättelse, jag lägger upp er bekännelse ikväll, så ni får lite tid!

Åh jag mår så dåligt, trodde inte att jag ens var kapabel till att må såhär illa..  

Jag är med barn!!

Haha nu blev många av er helt till sig, räknar med att jag får ett samtal ikväll från någon familjemedlem

som undrar varför jag skriver sånt på bloggen innan man ringer och berättar för familjen.. haha det har hänt

2 gånger förut, en gång när jag var gravid skrev jag att jag trodde att vattnet gått med att det var en luring,

skrev alltså i samma inlägg att det inte var så! Då ringde folk lite hysteriska.. hehe, gulligt.

Och en annan gång så skrev jag något i stil med att "tror ni Romeo kommer få en lillebror", då fick jag även då liknade samtal. hahaaaa  

Nej jag har ätit en muffin gott folk, och inte vilken som helst, utan en riktigt stor från en riktig

muffinsfabrik! Jag och min lilla familj tog en mysig promenad och handlade dessa gottigheter, jag sa till han i kassan att jag helst av allt ville ha 3 stycken, men Jonatan sa att jag absolut inte kunde ta mer än 1, glad för det,

fy så dåligt jag mår nu, är såå himla illamående.

Imorse ville jag lyxa till Romeos gröt lite granna, tärnade  och kokade ett rött äpple och strödde lite kanel över.

Jonatan smakade på detta och sa att om inte Romeo äter upp det där så ville han ha äta upp det.   

Jag kokade på "vuxen" havregrynsgröt, tärnade upp två stycken gröna äpplen som jag kokade, dom röda äpplena var slut... och strödde kanel över.

Jonatans reaktion på smakskillnaderna mellan Romeos söta babygröt med röda äppelbitar mot vår lite tråkigare

vuxengröt med gröna äppelbitar var att lassa på massvis med socker.

Haha helt besviken på att vår gröt inte var lika god som lilla Romeos, hahaha..

När jag trodde han skojade med sockerlager på sin gröt så hällde han på ännu mer efter ytterligare någon tugga..

Stackars Jonatan som fick en tråkig vuxengröt!

Jag kom på en sak när jag och Romeo tittade oss i spegeln sådär på morgonkvisten,

vi är klädda i det där typiska "tjej och killfärgerna" OBS detta är våra pyjamasar! Går inte runt såhär

helrosa längre, det var några år sen..  

Förr i tiden så var det ingen tvekan, då hade tjejerna rosa och killarna blått (mer eller mindre),

på dagis till exempel hade jag My Litte Pony skor och rosa mjukiskläder.

Men nu skapar dessa färger enbart förvirring tycker jag, ska förklara hur jag menar.

Rätt ofta så är det svårt att se (tycker jag) om en bebis är en pojke eller flicka, så på öppna förskolan

så har jag lärt mig att fråga "hur gammalt är ditt barn?" istället för "hur gammal är hon/han?" just för att stämningen blir lite spänd när man råkar säga fel kön.

En dag på öppna förskolan, precis innan sångstunden så satt jag och Romeo bredvid en mamma med sin lilla bebis

som var klädd helt i rosa flickkläder, jag kände mig säker då i frågan "hur många månader är hon?"

Mamman sa då, "det är en pojke, och han är 8 månader."

Hon berättade sen att hon tyckte det var lite kul att klä han i rosa och att han hade en storasyster,

så han fick ha en del av hennes gamla kläder.

Nu kanske ni förstår förvirringen, man kan inte ens gå efter pojk och flickkläder längre, dom "moderna föräldrarna"

klär sina pojkar i klänningar och tvärtom. Observera att jag förstår att det faktiskt finns killkläder som är rosa, och tjejkläder som är blåa, men vissa plagg är påtagligt att det "hör till ett visst kön".

Är det något ni känner igen? Vad har ni för värdering i detta?

Personligen så bryr jag mig inte ett smack om hur föräldrar väljer att klä sina barn, men jag har lärt mig en sak, fråga ALDRIG:

"Hur gammal är hon/han."