Allt började egentligen den 15 mars, satt och kollade på tv, Desperate Housewifes.. mitt favoritprogram!

Kände något skumt mellan benen och sprang till toaletten,

en liten bit av min slempropp gick, såg ut som en bebismanet hahaaa,

jag tyckte det rann lite mellan benen, men eftersom jag tyckt det tidigare och att det inte hade varit så då, så slappnade jag av.

Ringde ändå till förlossningen (efter Desperate) och hörde med dom,

dom sa som tidigare att jag skulle avvakta en timme för att se om det kom mer ”vatten” och sen ringa tillbaka, gjorde så.

Det kom lite mer ”vatten” så jag och Jonatan blir tvungna att 12 på natten åka till SÖS för att dubbelkolla ifall det är vattnet som håller på att gå, efter massa undersökningar så kom läkaren fram till att hon inte trodde att det var vattnet, men hon kunde inte vara riktigt säker.

Vi åkte hem igen, kom hem vid 03.00 på natten, somnade på en gång.

Dagen efter (den 16:e) var Jonatan tvungen att gå upp klockan 06.00

och jag låg kvar i sängen tills 10.00

När jag vaknade kände jag att det var något skumt mellan benen, jag reste mig och gick på toaletten, då började det rinna, jag som inte vågade hoppas på att det var vattnet försökte övertala mig själv att jag inbillade mig.

Jag gick runt i lägenheten och det rann och rann utmed benen, jag blev helt sprallig när jag förstod att jag inte gick miste denna gång, det var vattnet som gick utan tvekan.

Ringde Jonatan som var på jobbet och sa att vattnet gått, min duktiga älskling blev överlycklig och kom hem efter ett tag.

Jag ringde till Specialist mödravården och fick en tid klockan 13.00, hoppade in i duschen, plattade håret, sminkade mig lite diskret och packade in det sista i min BB-väska.

Jonatan kom hem, även han duschade och gjorde sig klar för SÖS!

Denna bild togs samtidigt som vattnet gick!

Måste bara slinka in emellan att HERREGUD vad mycket vatten!

Väl på SÖS får jag träffa en läkare, hon konstaterade väldigt snabbt att det var vattnet som gått och sa till mig att jag skulle åka hem och invänta värkarna, att man får vara hemma i max 2 dygn, har det inte hänt något innan dess så får man komma in och bli igångsatt.

Jonatan undrade och det verkligen var så, att vi skulle åka hem, med tanke på att jag skulle vara tvungen att få penicillindropp eftersom jag åkt på en graviditetsbakterie.

Hon ändrade sig då och sa att jag skulle bli inlagd bums, och att jag skulle få invänta värkarna i 1 dygn under kontroll av massa sköterskor, om jag inte kommit igång då, efter ett dygn, skulle jag bli igångsatt.

Det konstiga och lite läskiga här var att hon faktiskt tänkte skicka hem mig, det hade kunnat äventyra rätt mycket, läkaren berättade att det måste vara något fel på journalprogrammet på datorn, då vid specialvård som i mitt fall så ska det komma upp en varningstriangel på skärmen, det gjorde det inte.

En trött Emma...

Världens bästa par som snart ska bli föräldrar till det vackraste någonsin!   

Vi skrev in oss på SÖS och hittade till avdelning 63, special BB. Där fick vi höra att det serverades lunch på en gång, laxpudding skulle det vara, blääääääääää jag sa till Jonatan att jag ville ha riktigt god mat nu innan förlossningen, och med tillåtelse av en sjuksyster så åkte vi till en italiensk restaurang; Il forno da nova, åt en goood pasta, detta samtidigt som vattnet fortsätter rinna… hahaaa tacka vet jag riktigt bra bindor!

Min älskling

När vi äter den goda lunchen så skvätter Jonatan plötsligt ner min tröja jag har på mig med tomatsås, blev lagom glad då jag bara hade en extratröja med mig..

Sen skjutsade Jonatan tillbaka mig till SÖS och själv åkte han iväg på lite ärenden, champagne, jordgubbar och ny tröja till mig skulle inhandlas, sen hämtade han även lite mer saker hemifrån.

Här mäter dom barnets hjärtljud och mina sammandragningar.

Vårt rum där på SÖS var lite finlandskryssning över, Jonatan låg i en säng man kunde fälla ner, jag låg såklart i en sjukhussäng. På kvällen åt vi middag och kvällsfika, hyrde en tv och bara slappade, Jonatan somnade rätt tidigt men jag låg och vred på mig, efter några nattsamtal med en sköterska så somnade jag vid 2-3 på natten.

I nästa inlägg så berättar jag om själva förlossningen!

Jag har som mål att till sommaren ha körkort, vad tror ni?

Går det att plugga och övningsköra med en liten bebis?

Åhh det är så många runt omkring mig som har fått barn,

känns som att det här kommer bli en grym sommar med

massa vänner med bebisar, kanske ett glas rosé slinker ner?

VILL HA SOMMAR NU!!

Hahahahaaa så typiskt Jonatan, eller ja så typiskt killar

överhuvudtaget... ok, nu till saken...

Innan min lilla son föddes så köpte jag kläder i storlek 50

och i storlek 56, ville inte köpa för mycket i minsta storleken (50)

ifall han skulle vara en stor bebis.. vissa bebisar kan knappt ha 50 liksom..

Men så föddes mitt mirakel, 3065 gram vägde han, 51 cm lång, min lilla hjärta.

Så han var inte direkt en jättebebis, så storlek 50 var alltså för stort,

han har 5 pyjamasar i den storleken och några fler i större storleken,

så jag har sagt åt Jonatan att han måste få mer pytte pyjamasar,

Jonatan åkte idag till Babyland och handlade både det ena och det

andra, och 2 pyjamasar i minsta storleken... men han köpte 2 likadana..??

hahaaaaa älskar dig min Jonatan

Hur glad blir man inte av solen egentligen!!

Kan knappt bärga mig förrän jag och Romeo kan börja

ta långa vårpromenader och kanske stanna på vägen på

något fik, amma lite, dricka lite varm choklad.

Love my life!

Nu har Romeo sovit ca 1 & 1/2 timme, känns som en evighet,

längtar tills han vaknar, går och pussar och klappar på han stup i

minuten, då rör han på sig och sträcker sin lilla kropp och putar

med dom små läpparna fast han vaknar inte.

Tror nog han har ärvt sovvanor och matvanor från sin pappa,

Jonatan kan nämligen sova hela dagarna med undantag för matpauser..

Effektiv dag! När Romeo sover så tvättar, diskar, städar, dammsuger jag..

Blää vill bara ligga och titta på mitt underverk, ska seriöst fråga Jonatan om

hemhjälp, en städerska en gång i veckan är väl inte så mycket begärt?

Jag går och tittar på Romeo säkert en gång var femte minut, har är världens

vackraste!    Älskar mitt nya liv med min son!

Nu har Jonatan varit borta hela dagen och kvällen, dags att komma

hem nu tycker jag! Saknar han så himla mycket när han är ute och

springer, han har säkert fått 10 mms på mig och Romeo under dagen hahaa...

Dom här två är det bästa jag har, dom vackraste och mest

underbara människorna i hela världen, är så lyckligt lottad   

Sitter och tittar på min underbara son hela tiden, det kan gå timmar,

han är så otroligt fin, så vacker och underbar.

Har aldrig sett något finare i hela mitt liv, förutom Jonatan då,

dom delar första finhets-plats!

Jag trodde att all min kärlek och fokus skulle hamna hos min son

när han föddes, som man hört att många "försummar" sina pojkvänner.

Tvärtom i vårt förhållande, vi har kommit varandra närmre och

pussas och kramas hela tiden, älskar min familj   

Enligt mig är Jonatan perfekt på alla sätt, ja nästan alla sätt, han

gör en grej som gör mig heeeeelt galen, en sak som varit grunden

till många irritationstillfällen... han kan inte sluta snurra mitt

hår mellan sina fingrar, han snurrar & snurrar det blir en såååå

irriterande känsla på huvudet, ibland så fastnar han också, trasslar

liksom in sig, då gör det stört ont att få bort hans fingrar.

Ja annars är han helt perfekt, bättre kan man inte bli!

Men nu till ett eventuellt problem, Romeo la märke till mitt hår idag

och har börjat ta tag i det, snälla säg inte att även han kommer

få denna "snurrra-håret-nojja"..

Vad tror ni? Kan man ärva sånt?